Ett år

Ett år har rullat på, det har gått så fort. Minns vad jag gjorde för precis ett år sedan som igår, samtidigt som det känns som det är 10 år sedan, minst. Vi väntade på Simon. Stor som ett hus var jag. Igår var det 1 år sedan han var beräknad, så idag var "övertid". Trodde nog aldrig att jag skulle behöva vänta så länge som 15 dagar till. Då kändes varje dag som det värsta som kunde hända, inte en dag till med magen. Jag älskade att vara gravid, men väntan var outhärdlig. Nu går varje dag alldeles för fort, vill bara pausa en stund ibland. Vad hände med det lilla pyret vi fick med oss hem från BB? Inte är det väl killen som springer omkring här hemma med gåvagnen och skriker både mamma, pappa och kisse?