Idag har jag fått träffa min kusins skönhet, världens vackraste lilla Sophia. Så fin hon va! Världens minsta lilla näsa, och så liten fin mun. Man glömmer alldeles för fort må jag säga, har Simon varit så liten? Har haft en så liten näsa? Och inte att förglömma, hur håller man så små barn? Helst sjukt, inte länge sedan Simon va liten, men jag har helt glömt bort hur man hanterar ett så litet barn. Var nervös, rädd och kände mig hur osäker som helst när jag höll henne. Fast jag är kär, så kär i denna lilla docka.
Nu väntar vi på greys ska börja och Simon att somna. Han vill inte alls sova ikväll, han är hur trött som helst, men annat lockar helt enkelt.
1 kommentar:
Förstår att du var nervös, det är jag också ganska ofta, rädd för att jag gör fel och gör henne illa för att hon är så liten. Men hade man gjort henne illa hade hon antagligen skrikit. Och jag håller med dig, visst är hon vacker som en docka. Hon är det vackraste jag vet :)
Skicka en kommentar